När jag fortfarande var kvar i Nyköping, innan det bestämdes att jag skulle åka hem, så var jag så fruktansvärt rädd för vad folk skulle tycka. Vad alla skulle säga om att jag gav upp efter bara drygt en månad. Så fruktansvärt rädd! Jag gick med konstant värk som bara blev värre och värre, men jag vågade inte säga något. Dock så fick jag så mycket stöd från nära och kära, att det till slut kändes okej att ge upp, att det helt enkelt inte var värt att slita ut sig totalt. Den jag var mest rädd över att göra besviken var min mormor, vad skulle hon egentligen säga? Skulle hon bli jätte besviken? NEJ, det blev hon inte, utan istället säger hon; "Bra att du lyssnar på din kropp så den inte tar mer stryk!", så sa hon. Från det ögonblicket kändes det helt okej.

Men att allt ska raseras av en enda kommentar, från en enda person, det hade jag inte räknat med. Men jag tackar så hjärtligt för omtanken och ber dig återkomma när du har vänligare saker att säga, jag har också känslor, you know!

Jag har valt att lämna den vackra gården på Lövsund och dra mig hemåt norrland igen. Detta pga. att jag fått så otroligt mycket problem i kroppen under tiden jag jobbat. Alltså klarar inte min kropp att det fysiskt hårda arbetet som ett häst-och stallskötatjobb innebär, åtminstone inte i den omfattningen det blev. Jag har haft sån fruktansvärd värk den senaste tiden, och jag kände att det inte är värt att slita ut sig totalt under så unga år.

Jag trivdes bra på gården, jag gillade det jag jobbade med, men alla problem jag ådrog mig påverkade såklart även humör och psykiskt mående i övrigt. Allt blev bara som en neråtgående spiral.

Men jag vill tacka Jannica Wadell så otroligt för allt, alla lärorika ord och stunder, alla upplevelser, ja verkligen allt!

Jag har lärt mig fruktansvärt mycket under den här tiden och dina ord kommer alltid finnas som en påminnelse i bakhuvudet!

Nu när jag kommit hem till norrland igen har jag blivit inhyrd i ett hus i Ramsele, där har jag för första gången på nästan 5 år nära hem till mina föräldrar vilket faktiskt känns riktigt skönt!

Jag har blivit erbjuden sommarjobb på Nipgårdens äldreboende och inte nog med det, jag ska bli inskolad redan nu till veckan, och kommer få gå som vikarie fram till sommaren, känns kanon!

Har varit uppe på ridskolan nu ett par dagar och hjälpt Alexandra lite med Apollo, en 3 årig valack. Hängt lite över honom och faktiskt även skrittat runt lite med ryttare för första gången! Gick otroligt smidigt och bra. Han bekymrade sig mer över att morötterna tog slut än att det faktiskt satt någon på hans rygg, riktigt obrydd häst!

Verkligen roligt att få förtroendet att hjälpa till och jag tror han kommer bli kanon! :)

Nu sitter jag och väntar på mamma som kommer vilken sekund som helst och hämtar mig, så ska vi åka till ridskolan igen och hon ska rida lektion! Ska bli kul att se, har faktiskt aldrig sett min mamma rida "på riktigt" förr. Hon hann ju sluta med sånt innan jag växte upp.. Faktiskt riktigt stolt nu i vintras när hon fick för sig att börja igen, men nervös var hon inför sin första lektion, första på 16 år! ;)

Dagen har, bortsett från det skumma vädret med solsken hit och snöstorm dit, varit kanoners! Lyckades hålla tidsbegränsningen på förmiddagen, med marginal dessutom, utan att egentligen ha stressat. Tror helt enkelt att jag fått in tempot och rutinerna så allt liksom rullar på av sig självt. Känns alla tiders kan jag tala om! Mäkta stolt och imponerad över mig själv fakatisk, om jag ska vara helt ärlig!

Var en liten tävling på schemat idag, dock fick jag lov att stanna hemma eftersom det var osäkert på om vi skulle hinna hem till insläpp och mellisfodring. Men jag dör inte för det, kommer fler tävlingar! Denna var dessutom bara en så kallad Pay and Jump på hemmaklubben, så det var inget livsviktigt att följa med på! Självklart hade det varit roligt ändå, men nu blev det ju inte så..

Istället fylldes eftermiddagen av skurning av blivande fodertunnor, skurning av fönsterbrödor och lite extra noggrann sopning av stallgång, inte ett dammkorn fanns kvar, eller vad tror ni?! ;) Kanske något enstaka då!

Sedan dags att promenera Phiona en sväng, trevligt att jag lämnat kvar mössan i stallet och det precis då blev snöstorm, brainfreeze! Inte alls skönt när det snöar och blåser iskallt mot en bar panna!!!

Efter att allt jobb i stallet var klart avslutade vi en toppendag med att sticka iväg hela gänget och äta på McDonalds, inte helt fel kan jag lova!

Just det, måste avsluta med att säga GRATTIS till Conrisjo, till vardags kallad Holland. Vår vackra hingst fyller ju hela 5 år idag, börjar bli en stor kille!