Det sägs att hoppet är det sista som lämnar än. Just nu känner jag att jag bara kommer fortsätta hoppas på att få det jag vill. Igår däremot så kändes det som att jag var helt själv, inte ens hoppet fanns kvar inom mig. Allt kändes skit och tårarna rann mer eller mindre hela dagen. Kunde inte sova i natt pga oroskänslorna jag hade i kroppen, fick inte ro till att sova, eller ens till att kunna ligga stilla.
Just för tillfället känns det faktiskt mycket bättre, men det kan ju bero på att Tommy just nu är på väg och ska hämta mig. Vi ska käka lite, fixa lite saker på min dator och se på film. Känns som att kvällen kommer bli bra! :)

Don't stop believing !!!