All in the Family

"Han hoppades att bandspelaren fortfarande fungerade.
Det var en liten bärbar sak, den typ som ofta används i skolor eller på bibliotek.
Teddy såg inte det ironiska i det han hade gjort, det var ju trots allt Angie
som hade köpt bandspelaren åt honom.
Han sopade bort blodet och håret från hörnet och drog en djup frustrerad suck.
"Mor kommer nog inte låta mig se p tv på ett tag", funderade han medan han betraktade
röran han ställt till med.
"Fan ta henne. Fan ta allihop. Varför skulle hon göra illa Peg? Varför?"
Han sparkade hatiskt på liket som låg bredvid honom. Hennes glasartade
ögon stirrade tillbaka med tom fascination. "Din subba, du dödade Peg".
Hans systers livlösa blick gav inga svar. (han undrade varför).
Hennes ansikte såg beskuggat ut. Han tog tag i hennes ihopklumpade hår och
lyfte upp huvudet. Då såg han att det som sett ut som överdrivna skuggor var blod,
intorkat på kinden. Hn noterade även att inbuktningen i hennes huvud hade slutat pumpa blod.
Det hade koagulerat och formade nu en geléartad plugg.
Mor skulle komma hem när osm helst.
Det var bäst att han började gräva en grav.
Teddy reste sig och gick upp till sitt rum där Pegs punkterade plastkropp låg ihopsjunken.
I hennes blodlösa bröst satt en kökskniv.
Hon låg och tittade i taket med sitt permanentade ansiktsuttryck där munnen var formad till ett O.
Hon såg ut som om hon skulle till att skrika.
Han lyfte upp dockans huvud och tittade tårögt på den tillplattade kroppen som var av mänsklig storlek.
Han började gråta medan han vaggade hennes huvud - varje tår innehöll tusen önskningar om att hon skulle bli hel igen. Han var glad att Angie var död - hon hade förtjänat vartenda slag.
Medan Teddy smekte hennes artificiella hår började han känna en stank från sin döda syster som
låg några meter bort. Han visste att det var urin - han hade hört hur hennes urinblåsa släppte
efter när hon mottog det sista dödliga slaget. För sakens skull hade han slagit ännu en gång - hon hade
trots allt dödat Peg. Han hade rätten på sin sida.
Försiktigt lade han ner Pegs huvud på mattan. Han böjde sig fram och kysste henne på kinden
och torkade bort något kladdigt från hennes gummiläppar. Mamma hade sagt åt honom att inte hålla på med Peg
och att han inte kunde göra det snuskiga i hennes mun. Men han kunde inte låta bli.
Han älskade henne för mycket för att kunna låta henne vara ifred.
Om mamma kom på honom med att göra det snuskiga med Peg skulle hon ta henne ifrån honom,
precis som hon gjort förut - och han skulle bli tvungen att leta fram henne också.
När Teddy gick tillbaka till Angies kropp stannade han till en stund för att betrakta hennes nakenhet.
Han hade många gånger stått gömd i garderobenoch sett henne byta om, men han hade
aldrig förut sett hennes grej på så här nära håll. Han blev helt facsinerad av den mörka tofsen mellan
hennes lår - något sådant hade inte Peg haft. Han rörde försiktigt vid hennes lår men ryggade tillbaka,
som om hennes kropp var skållhet. Men det var den inte. Faktum var att hon började kallna.
Det hade gått fyra timmar nu. "Jag hatar dig", informerade han hennes kadaverögon.
Han rörde vid hennes lår igen men den här gången ryggade han inte tillbaka.
Försiktigt lät han fingertopparna vandra från hennes höft till hennes skrev.
Med sin andra hand särade hen på hennes muskulösa ben. Mellan dem fanns en pöl av urin,
stor som en pannkaka. Han petade nyfiket på hennes kön. Hon var mycket mjukare än Peg.
Och vänta - även om hennes kropp var kall och blek utanpå var hon fortfarande varm inuti.
Han började bli upphetsad av hennes makabra sexuella gudomlighet.
Han måste sluta - mor skulle bli tokig om han gjorde det snuskiga.
Hon hatade det snuskiga; det hade pappa fått erfara den hårda vägen.
Det enda hon tyckte om var att sy och se på Family Feud. Hon älskade den där killen Richard Dawson.
Men hon var så foglig, liksom degig. Pegs hud var hård och hennes insida var vaxartad - han hade haft henne i tio år. (när han fyllde arton beställde han henne från en porrtidning). Angie var bara fem då men nu hade hon mognat till en acker ung kvinna. Han hatade henne kanske inte helt och hållet, men hon borde inte ha dödat Peg.
Han hade bara tittat på medan hon tog en dusch. Det var ingenting konstigt med det.
Men hon skulle ha berättat för mor, och mor tolererade inte sådant snusk i sitt hus.
Det var därför han var tvungen att hela tiden gömma Peg. Mor var så gammalmodig.
Han var tvungen att dölja en massa saker för henne.
I garaget hämtade han en spade och började gräva i trädgården.
Han var tvungen att bli fördig innan hon kom hem. Jorden var porös och det tog ungefär en
halvtimme att gröva graven.
Det var ont om tid så han gick in och städade upp. Han tog med sig en handduk och gick in i Angies rum.
Han tog tag i hennes armar och drog henne baklänges en liten bit. Pölen hade sjunkit in i mattan och bildat en mörk fläck. Han torkade omsorgsfullt upp det och slängde sedan in hadduken i hennes garderob.
Medan han släpade henne genom vardagsrummet fick han en idé. Det var den bästa idé han någonsin haft.
Om bara mor hade tyckt om det snuskiga så hade son varit stolt över honom.
Han släppte Angies armar och gick tillbaka till sitt rum. Det gjorde ont i honom att titta på Pegs förstörda kropp.
Hålet i hennes bröst såg större ut nu och smärtsamt. Men hon var gammal, tänkte han.
Det var kanske lika bra att hon dog.
Teddy slängde bort kniven och och bar gummidockans slappa kropp genom köket och ut på bakgården.
"Jag är så ledsen Peg", sa han sa han till hennes påmålade ansikte.
Han tänkte inte begrava henne med en gång - först sulle han pröva sin idé.
Om den fungerade skulle han sedan gräva ner henne.
Det var nästan dags nu och han var tvungen att skynda sig. Tillbaka till systerns rum tog han av sig sina jeans.
Han ställde sig på knä bredvid liket. Lukten av död var kärv och fick honom att må illa,
men livet var alldeles för skrämande för honom att hantera. Han var mer av en betraktare.
Men nu var det för sent att titta och hon skulle bli perfekt.
Han kunde gömma henne, precis som han gjort med Peg.
Medan Teddy lägrade sin syster i enn fumlig incestuös akt av nekrofili körde mor upp för den spruckna garageuppfarten. Genom sin smutsiga vindruta kunde hon se de ruttnande soppåsarna stå uppradade
bland ogräset vid verandan. Den där förbaskade Teddy, han är precis som son far.
Efter bara fyra stötar i henne var Teddy skamfullt nog färdig; han dröjde kvar i henne en liten stund
och njöt att det sugande greppet runt sitt kött.
Han var generad men njöt ju så mycket av det snuskiga. Varför kunde inte mor förstå hans behov?
"Teddy, sa jag inte åt dig att slänga soporna", ropade hon så fort hon öppnat ytterdörren som
for in i väggen med en smäll. Hon grimaserade samtidigt som hon fick syn på en råtta ilandes från ingenstans till någonstans. En hel katalog av tänkbara bestraffningar flög igenom hennes huvud medan hon gick in i vardagsrummet.
Teddy stelnade till. Hur skulle han kunna förklara det här för mor?
Han måste gömma Angie; om mor såg vad...
"Teddy". När mor stapplade in i hellen såg han upp från sin föga smickrande position.
Hon stod lutad över honom och såg från hans vinkel både gammal och kolossal ut.
Hennes hotfulla rottingkäpp framstod som en trädstam.
Teddys panik släppte och han hukade sig framåt för att dölja sina snuskiga kroppsdelar för mor.
"Teddy, varför har du inte gått ut med soporna?" "Va?" Han blev förvånad över hennes malplacerade fråga
och hennes vardagliga moderlighet.
"Strunt i det nu, sa hon samtidigt som hon nyfiket petade på Angie med rottingkäppen.
"Ta på dig kalsongerna".
"Mor, det var inte mitt fel, hon mördade -"
Han stängde snabbt munnen igen - mor kunde inte få veta något om Peg, hon hatade Peg.
"Hon är död va?" "Mor, det var inte meningen att döda henne", det var en lögn.
"Du smygtittade på henne igen", fiskade mor.
"Nej mor, jag har aldrig tittat på henne, jag lovar, jag har inte det".
"Det har du visst gjort. Hon har berättat för mig".
"Nej mor". Den jäkla horan, hon hade skvallrat. Han önskade att han kunde mörda henne igen.
Hon hade inte lidit tillräckligt.
"Jag har ju sagt åt dig att sluta göra det snuskiga. Nu kommer jag hem och hittar dig när du gör
det med din syster. Vad ska jag göra med en så olydig pojke?"
Hennes retorik skrämde honom. Tänk om hon skulle ta ifrån honom tv'n?
Tänk om hon tänkte tvinga i honom de där tabletterna igen - vad var det hon kallade dem?
Salpeter? Det kunde han fixa. Han var skicklig på att gömma dem under tungan för att sen slänga ut dem genom fönstret.
Även om Teddy var längre än mor var hennes uppenbarelse överlägsen. Hon ställde sig ovanför Angie och lyfte rottingkäppen mot hans huvud. Hon tornade upp sig i all sin elegans.
"Stygga pojkar måste ha sin bestraffning. Det är så vi håller ihop familjen".
Sanbbt och med fruktansvärd styrka drämde hon honom upprepat i huvudet med köppen
till han föll ihop på mattan, medvetslös och tillintetgjord.
När Teddy vaknade ryckte han till av den smärta som bultade mot hans ögonlock - hur hårt han än ansträngde sig kunde han inte få upp sina ögon. På sitt nakna skrev kunde han känna den kalla truggheten av Pegs närvaro och under honom, grynig jord.
Förbannade mor och hennes sömnad. Han rörde vid sina ögonlock och visste att han skulle hitta de små
knutarna efter styngnen som hindrade honom från att se.
"Teddy", ropade hon ovanifrån. "Du har varit en stygg pojke. Men nu kan du inte smygtitta på Angie igen,
det har jag sett till. Du är precis som din pappa, du.
Honom fick jag också lära en läxa".
Han hörde ljudet av en spade ovanför sig och började be om förlåtelse. "Snälla mor, det var inte meningen att titta. Förlåt mor, förlåt..." En spade jord landade i hans ansikte och täckte både näsa och mun;
hans armar var för hårt inklämda i graven för att han skulle kunna göra något.
"Måste ju hålla ihop familjen".
Medan Teddy kämpade för att lösgöra sig fortsatte mor att ösa ner jord i graven.
Han försökte spotta men munnen var helt fylld av jord och det var omöjligt.
Ovanför stod mor och babblade på om vikten av diciplin och Teddys straff ledde till kvävning medan
tårar av blod sipprade från han ögon."




Detta är den "korta" novellen "All in the Family" (Familjeliv)
skiven av Brian Warner aka Marilyn Manson.

Texten kan du även läsa i hans biografi; Den långa vägen ut ur helvetet.





- PUSS

Svar: Ja den är jättesöt. Tyvärr för stor för mig =(

Svar: Jag bjuder på frakten!

Har ingen annan köpare så du får absolut köpa den! =)



Mejla mig på [email protected]